Det här med proportioner.

Hört talas om Konstantin Olenin eller Roman Gofman? Inte? Tänkte väl det. Jag hade själv ingen aning om vad de ryska domarna som hudflängts efter gårdagens VM-kvartsfinal mellan Finland och Tjeckien hette. Än mindre vad de sysslat med fram till igår. Nu vet jag. Jag vet också att diskussionen som uppstått efter gårdagens finska uttåg ur VM helt saknar proportioner.

Olenin är rankad som en av KHL:s allra bästa domare och har dömt i ryska ligan sedan 2007. Gofman är inne på sin fjärde säsong i samma liga. Igår dömde duon matchen Tjeckien – Finland i Prag. En VM-kvartsfinal inför över 17000 åskådare. Ja, de gjorde ett antal missar. Ja, de kunde ha dömt annorlunda i vissa lägen. Avgjorde de matchen de dömde? Nej. Precis som inom fotbollen är det stört omöjligt att jämföra scenarier med varandra. Absolut inget säger att Finland hade vunnit matchen om domarna dömt annorlunda. Den svåravlivade myten om att ett resultat hade varit annorlunda ”bara domaren hade dömt straff” lever vidare, och det kommer uppenbarligen det finska domarhatet också att göra.

Diskussionen försvåras av att chefstränare Kari Jalonen och han som ses som hockey-Finlands allra heligaste ko, Antero Mertaranta, går i första ledet. I andra går sedan hela halva Facebook och stora delar av mitt flöde på Twitter. Igår kunde jag läsa mig till allt ifrån att Vladimir Putin köpt domarna till att det var IIHF och dess ordförande René Fasel som håvat fram rubelbuntarna åt Olenin och Gofman. Sådana diskussioner är för mig helt obegripliga och kunde med fog filtreras bort från sociala medier.

Jag hörde till dem som kritiserade den svenska domarduon som skickade Leo Komarov i duschen mot Ryssland. Jag vidhåller att domslutet var direkt felaktigt, vilket också sedan bekräftades av att Komarov inte fick en längre avstängning. Men. Proportionerna? Jag satt hemma i tv-soffan precis som alla andra och såg situationen tjugo gånger om. Domarna ska bestämma sig där och då. Mitt i infernot. Utan reprisbilder. Vem hade velat byta med svenskarna? Inte jag.

Det synonyma med diskussionen som uppstår är också att den drivs av personer som lever med idrotten under två veckor kring valborg varje år. Då man under i princip 365 dagar om året ser, deltar i och lever med tävlingsidrott vet man att misstag hör till. De jämnar också ut sig i längden. Det är absolut inget fel att engagera sig i tävlingsidrott lagom till hockey-VM. Tvärtom så behöver turneringar som avgörs varje år det för att alls kunna leva vidare. Dock måste man kunna hålla kritiken och diskussionerna på en nivå som skulle hålla året om, oavsett färg på glasögonen eller idrottsgren. Så är inte fallet nu.

Igår gjorde Janne Pesonen en klar miss som föranledde Tjeckiens 4-3-mål. Pekka Rinne släppte in fyra mål. Det hade han inte gjort sedan premiären mot USA. Hur mycket av snacket efteråt handlar om dem, eller om det faktum att Finland igår förlorade mot ett bättre hockeylag? Knappt något alls. Istället väljer hockeypubliken att fokusera på herrarna Olenin och Gofman. Skulle det brinnande intresset för att döma hockey hålla i sig skulle vi ha överfulla grundkurser för hockeydomare inför kommande säsong. När det sedan kommer till kritan är det inte så roligt längre. Då är det bäst att göma sig bakom sitt alias på sociala medier, nedkrupen i soffhörnet tittandes på reprisbilder.

Fokusera på idrotten och njut av den. Det tänker jag göra under de fyra matcher som återstår av årets VM.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s